Jag skulle ju kunna skriva att bristen på bloggande beror på en sjuuukt händelserik sommar... Så väl är det ju inte. För att underlätta lite innan jag förhoppningsvis kör igång igen så tänkte jag spalta upp de viktigaste händelserna i en trevlig punktlista. 

• Pixie flyttar in i början på Juli. Pix-Pix är en fantastiskt trevlig tjej som kommer bra överens med Tjockrop. 
• Jag har arbetat hela sommaren, sketagött och kul vare!
• Jag har fått ett vikariat på Havs och Vattenmyndigheten
• Jag har sagt upp mig från Bollebygds kommun 
• Jag har nu ca 8 veckor kvar av pluggande 

Mitt nya jobb är sjukt kul och intressant. Fint äre.

Så bara trippade hon in i mitt hjärta med sin vita lilla svanstipp.... 

Jag & Lillan Gustavsson skall ta oss en tur ner till Kalmar den 29-30 Juni. 

Skruttan fyllde 10 år förra månaden så nu går hon i Veteranklass... 

Undra om vi ska fira detta med ett nytt burskynke? 

Packar lite granna inför den stundande 5 dagars jobbresan och lyssnar på musik.

Fick precis ett svar att jag inte gått vidare i rekryteringsprocessen i ett utav de 3 jobben jag sökt.
Det var det jobbet som skulle vart smidigast men som jag egentligen minst ville ha, så vi fortsätter att hoppas på de två kvarvarande!

I förrgår ringde de dock från Lernia, dit jag skickat en spontanansökan för ett tag sedan. De erbjöd mig ett 4 månaders vikariat hos ett företag i göteborg.. Fick snällt tacka nej och meddela att jag redan var uppbokad det närmsta. På sätt och vis synd eftersom mitt nuvarande uppdrag endast sträcker sig till 1 augusti. Men men!

I "värsta" fall får jag väll "bara" plugga augusti - oktober. Har ju sökt lite strökurser på högskolan också och har ju min fasta tjänst som P.A, så sysslolös ska jag väll inte lyckas bli.

 Letandet efter katt går sakta men säkert framåt. Nu krävs det bara lite is i magen och invänta den rätta känslan och sen välja. Blir nog fint!

Ha en härlig vecka, det ska jag ha! 

Om inte jag hittar katten får katten komma till mig.......  haha!

!"%¤#%!#&%"!/&%"/&!%"#"!"!#!#"!"!#!½%&"!/(&")(

Det sammanfattar ungefär dagens känslostorm. 

Morr!

Semestern i bilder.... 

Ny vecka, nya möjligheter?

Jag har så smått börjat mitt jobbsökande, och egentligen inte för jag har vart tvungen utan för att det har kommit ut så himla intressanta jobb i närområdet.

Det sjuka är att jag vet att jag är kvalificerad för allihop och att de skulle passa mig perfekt.
Jag är ju vanligtvis inte den med störst självförtroende, höhö, men nu bara vet jag att detta faktiskt är min grej.

Jag längtar efter ett nytt jobb, ny arbetsplats där jag kan få komma och göra nytta. Där folk uppskattar mitt driv! Ja fifan. Den som anställer mig kommer nog få mer än vad den hoppats på! Jag är sjukt taggad inför framtiden.

I övrigt så hade vi en underbar vecka i söder! God mat, sol, bad och shopping. I år blev det bara en väska inköpt... Dock desto fler par skor...! :)

Imorgon är det sveriges nationaldag och det innebär ledighet för både mamsen, mig och D-boy och således ska vi börja projekt stuga. Nu jädrar ska det vara sommar!

Usch vad Juno fattas här hemma... 

Dagarna går ju trots allt och för det mesta ler jag när jag tänker på henne men idag ringde veterinären och sa att han nu skickat allting till försäkringsbolaget och vad han skrivit och återigen bara forsar tårarna. 

Vädret är fint och solen strålar... Juno älskar solen. Älskade. 

Hon förflyttade sig i takt med att solen gjorde det... Man såg hur hela hon njöt när solen sken in genom fönsterna.

Om hon fick möjlighet låg hon på balkongen en hel dag och tog jag fram selen kom hon springande bara hon hörde ljudet. 

Lilla fisan. Gud vad jag saknar dig. 

 

Marknadsföring via google är det jag pysslar med idag. 

Jag vet inte vad uppgiften syftar till riktigt, (flummig med andra ord), men jag trooor att det kan vara så att vi skall visa att vi vet hur en sökmotor fungerar och att ett företag gör rätt i att marknadsföra sig där.

Nu är det ju så att jag är 90-talist och det mest naturliga i världen för mig är att goooooooogla när jag ska ha någon form av information. Jag är nog fan proffs på att variera sökord för att få fram exakt det jag vill veta och jag reflekterar inte över det alls. Kanske det som är meningen med uppgiften? Att reflektera över något man gör på rutin...? Njääää.....

Ett lite roligt exempel på att googla är när jag var tvungen att först kolla om mitt smeknamn på Poker fick bli publikt... Eftersom jag har kattfolk runt om i vida världen ville jag dubbelkolla så att namnet inte hade någon konstig innebörd på något språk. hehe...

 Jag gjorde som så att jag googlade på smeknamnet  och jag fick inte EN ENDA TRÄFF! 

Hur ofta händer det???

Man kan säga att Smonkerino är hyffsat ensam om sitt smeknamn. Googlar man på det nu lär man hitta tre blogginlägg, alla från moi.

(Är det bara jag som inte förstår hur man överlevde utan internet och sökmotorer förr?) 

I övrigt är det sista inlämningsuppgiften för terminen jag håller på med och sen två tentor denna veckan innan det är sommaruppehåll. Jag ska jobba ett par timmar på onsdag eftermiddag och sen är jag ledig till den 8e juni från både plugg och arbete... 

Dagens bild blir på Smonkerino som har poserat en stund framför kameran idag.

Veckan som gått har svischat förbi och jag hinner nästan inte riktigt med.... 

Har vikarierat på "nya" jobbet och arbetat helt självständigt hela veckan då P vart på semester. 

Tror jag löste det rätt bra faktiskt..  

Igår var jag i göteborg och hejjade på D-boy som sprang göteborgsvarvet för första gången. Jag är grymt imponerad över hans insats! 2,1 mil på 1 timme och 58 minuter... helt sanslöst att ens orka springa så långt och dessutom så fort... Kvällen bjöd sen på ryggläge i varsin soffa..

Idag har vi vart vid vårt blivande sommarboende och hämtat nycklar och skrivit papper. 

En dag för ett tag sedan satt jag och surfade på mitt kära blocket och såg en annons och på den vägen är det.

Huset har en inglasad farstu, ett större allrum, ett minirum och ett minikök. Till fastigheten hör också en liten gäststuga som moder jord kommer att bo i och en jätteträdgård.. 200 meter till en stor sandstrand.. mmm!

Riktig gammal sommarstuga, charmigt är ordet ;)

Jag älskar mitt nya yrkesval.

Punkt ungefär.

Japp. Nu är Juno definitivt död för nu har jag skickat iväg livintyg (borde heta dödintyg) till försäkringsbolaget. 

Jag trodde det skulle kännas lättare att dra på det lite och vänta men icke sa nicke. Nu gick det verkligen upp för mig att hon är helt stendöd och jätteborta och aldrig mer kommer tillbaka.

Förra veckans studier gick sådär, eller rättare sagt, jag fick inte högsta betyg på inlämningarna men jag fick fullt godkänt. Jag bara orkade inte med plugget med tanke på allt som hände och trots att jag visste att jag skulle få ett sämre betyg än vanligt så har det stört ihjäääääääääl mig!

Den här lördagen har således spenderats med att göra veckans inlämningsuppgift mer än perfekt. Får jag nu inte högsta betyg på den här skiten så stryper jag någon!

Så, nu inskickat och nu ska jag ta Löööördag!

Idag när jag cyklade hem från kontoret funderade jag över om Daniel skulle förstå att jag ville ha kaffet klart när jag kom hem utan att jag behövde ringa och säga det... haha.. 

Jag brukar nämligen alltid ha det när han kommer hem på dagarna eftersom min "studeradag" officiellt då blir slut också. Jag funderade och kom fram till att jag nog skulle bli lite besviken och möjligtvis småsur om han inte hade det. 

När jag klev in innanför dörren möttes jag utav oset av väldigt väldoftande mat..

På bordet stod en tallrik med fläskfilé och potatisgratäng, en stor sallad och nygräddat vitlöksbröd. Kaffet laddat i kaffebryggaren. 

Någon som kände sig lite dum då? Haha... Jag ska nog aldrig tvivla igen på att min sambo är den underbaraste, omtänksammaste i hela vida världen. 

<3

Jaha, What's new?

Jag går och funderar och kikar på nytt sällskap till Poker. Det har inte gått så länge sedan Juno försvann men på något vis har jag ändå bearbetat det innan hon väl fick somna in och jag känner mig hyffsat redo.

Först och främst vill jag köpa från en uppfödare som sätter kattens bästa i det allra främsta rummet och aldrig kompromissar med det. Sen skall katten vara "hälsosam" och komma från "hälsosamma" linjer, (dumt att säga frisk eftersom tillochmed jag förstår att det aldrig går att garantera hur mycket jag än vill det).

Näst på listan är ett trevligt temperament vilket jag typ förutsätter att katten har om man har kommit förbi mina första två krav.. En bra uppfödare som avlar på sunda, hälsosamma katter lägger förhoppningsvis stor vikt vid temperament.

Med de egenskaperna har jag en bra sällskapskatt och det finns ett par möjliga uppfödare som når upp i min kravnivå... lol....

Nu är ju fallet så att jag tycker att utställning är en väldigt rolig fritidssyssla. Ännu roligare är ju när det går bra på utställningar och det kräver ju en snygg katt.

Jag har en väldigt tydlig bild i mitt huvud av vad som är mitt ideal.

Typ en svart cornish som ser ut som Juno fast med perfekt päls, lite starkare haka, normal svansföring och bredare öronbas. Det är drömkatten för mig.

Inga små krav va?

Färgen kan jag kompromissa med lite vitt, max bicolour. Ett måste är att färgfördelningen i ansiktet är harmonisk....
Jag har (nog) insett att jag inte kan få en drömkatt för den finns med största sannolikhet inte, och om den skulle finnas, skulle den antagligen inte säljas kastrerad till sällskap....

Förhoppningsvis kan jag få så nära som möjligt min dröm inom den tidsram jag har satt.. (När mina studier är slut i oktober och jag börjar jobba heltid igen så måste Poker ha fått sällskap. Lyckligtvis är jag ju hemma väldigt mycket nu så det funkar) 

Sen KAN det ju bli så att jag hittar en blå van och jag ändå bara älskar den och vill ha den.. Man vet aldrig. Jag har en plan och vi får väll se vad som händer.

Så länge bjuder jag på en bild på Poker, eller som han för det mesta kallas nuförtiden, Smonkerino....

Nu är det en helt vanlig vardag igen och det betyder sitta framför datorn och studera. 

Idag gör jag inköpskalkyler för kontorsmaterial, lite spännande, men det hade vart mer motiverande att göra det på ett riktigt jobb. 

Poker jagar sin svans och jag måste erkänna att jag börjat kolla på sällskap till honom redan..

 Dels för att han har regredierat till kattungestadiet igen (jagar sin svans, leker med sin spegelbild och typ snuttar på oss) och dels för att vi vill ha ett litet nytt liv att överösa med kärlek.

Juno var Juno och kommer aldrig att kunna ersättas men nu känns det okej att känna att man kan älska en ny katt. 

I övrigt så mår jag väldigt bra nu för tiden. Även fast allt har vart otroligt sorgligt med Juno så känner jag mig väldigt stark, obrytbar! Älska den känslan. 

Jag och Daniel har bokat en sista minuten nu i slutet på maj... Woop Woop!

Tror jag behöver få ur mig lite opassande svordomar. 

JÄVLAR! FITTA! HELVETE! KUKEN! SATAN! FITTIFAN! JÄVLARIHELVETE! 

SATANSJÄVLAFITTIFANHELVETESKUK!

Så, nu har jag var nog med officiellt opassande för ikväll. Nattinatt!

Det senaste har jag börjat se världen och min omgivning på ett helt nytt sätt.

Shit, nästan lite halleluja. (blir nästan lite skrämd över mig själv......) 

Har umgåtts med Mia idag. Det är otroligt befriande. Kan vara helt ärlig och säga obekväma saker utan att behöva förklara vad jag menar. Hon fattar grejjen ändå.  

Tackföre!

Jävlar vad jag rensar i mitt liv alltså och fittifan vad det är skönt.

Good bye alla energikrävande människor.

 Hejdå alla ni som utnyttjat min snäll- och godhet utan att någonsin ge något tillbaka. 

Hejdå alla självupptagna monster! 

Från och med nu är det bra med löjligheter. 

 

 

Pokerboy....

Har suttit och försökt fylla i livintyget. Jag vill inte!

Jag vill inte behöva använda någon livförsäkring! Jag vill inte.

Känslorna som fyller mig när jag tänker på att jag kanske kommer få pengar utbetalt från försäkringen är äckel och enorm sorg.

  Jag vill inte ha några jävla pengar, jag vill ha Juno.

Märks det att jag behöver motivera mig själv? Att se nyttan med en livförsäkring just nu är otroligt svårt. 

Men jag kommer inte få Juno och då ska pengarna jävlarimig komma till nytta. 

Undra om man kan hitta någon forskare som forskar på autoimmuna sjukdomar hos katt? 

Poker behöver en kompis, även om det knappt går att tänka på så är det så. 

Mina två fina små änglar 

 

 

Det finns en sak som jag tyvärr fått praktisk erfarenhet utav under mina knappt 22 år här på jorden.

Man kan aldrig jämföra sorg.

Jag menar, det finns alltid någon som är värre. 

Tänk att i tisdags så förlorade någon säkert sin hund, sitt barn eller hela sin familj.

Betyder det att jag inte får vara ledsen och förtvivlad?

 Jag har sådan lust att gå i svart i ett halvår bara för att markera att jag tänker vara ledsen. Jag tänker vara förtvivlad och jag FÅR vara det. 

Juno var en katt men hon var vår katt och vår familjemedlem. 

Den som en gång till försöker ta ifrån mig min sorg kan ta sig i röven. 

Nu ska jag gå och gråta lite till och snörvla så att mina ögon blir alldeles röda och puffsiga och tills snoret kletas i hela ansiktet! 

 

Det får liksom inte vara sant.. Det var detta som inte fick hända. Det var detta som skulle hända men som inte fick det. 

Juno, Juno, Juno. 

Hon har kämpat och hängt i.. Lurat döden ett par gånger mer än vad en katt borde kunna och ändå kan jag inte förstå att hon inte klarade sig denna gången. Hur sjuk hon än vart har hon alltid lyckats vända det... Just när vi vart på väg att säga att nu vänder det inte... så har det mirakulöst gjort det. Men inte denna gången. 

 Nu var det nog. Nu gick det inte längre.. Att prova att behandla längre vore djurplågeri. 

Någonstans känner man ändå att man inte räcker till när man inte kan rädda sin älskling och det gör så ont rent fysiskt i min kropp när jag tänker på att hon aldrig kommer tillbaka att jag vill kräkas.

Att se henne hos veterinären kurrande och levande och sen stå där och bestämma att "nu får du inte leva mera" det är inte rättvist för oss att behöva ta det beslutet. Ingen skall behöva få ta det beslutet.

Jag fick sådan panik att jag höll på att svimma. Husse var med ända till hon somnade. 

Han fick berätta för mig flera gånger hur det gick till, men jag förstår nog fortfarande inte.

Juno låg i hans famn och kurrade och veterinären gav henne sprutan. Det tog knappt 10 sekunder innan hon var slapp..Veterinären sa att det brukar ta mycket längre tid och att hon måste vart väldigt svag. 

Hon skall kremeras och spridas för vinden. Kanske på samma ställe som Luna. 

Jag försöker säga högt, "Juno är död och kommer aldrig mera tillbaka".

Jag förstår det ändå inte. 

Det är känslostorm i mig just nu. 

Jag blir arg, ledsen, förtvivlad, förbannad och jag vill inget annat än att hon ska komma hem igen. 

Min lilla lopphund.. Junio. Fisen. Ormen. Grisen.. Prinsessan. Divan. Älsklingen..

Vår bebis. 

Sov gott.

Det enda ordet som kommer över mina läppar idag är nej...

Nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej

Dupeliduppdupp!

Senaste inlägget skrev jag 31 mars. Nästan en månad sedan! Tänk vad mycket som kan hända på så kort tid. Atti-Pip har fått flytta tillbaka till sin "riktiga" ägare och det var det som det senaste inlägget syftade på....

Hon har bott hos oss sen förra sommaren och sällan har en katt så snabbt hoppat in i mitt liv och mitt hjärta så fort som hon. Jag och Daniel fick erbjudandet att ta henne på foder och vi kunde bara inte tacka nej eftersom hon typ är drömkatten både i temperament och utseende. Det hela har dock slutat i att D-boy inte tålde henne och att vi i början av april fick ta beslutet att lämna tillbaka henne.

Jag har i alla fall sen sist sysselsatt mig med ungefär samma saker som förr i månaden som gick. Studerat, filosoferat, ifrågasatt.. .Inget nytt på taket så att säga med ett litet undantag.

Helgen efter påsk begav jag mig ner till Malmö för att träffa mina kära fellow crazy cat ladys och heja på Steph när hon gjorde sin examen! Välbehövlig hotellhelg med vännerna!

Dupdupeliduppdupp!

Keep on walking....

Tänk att en sanning bara kan genom att sägas högt bli så verklig.
Något man liksom vet om men som inte blir sant förrän man säger det högt.

Mitt hjärta är krossat.

Wooow!

Idag har jag spenderat dagen på balkongen med D-boy.
Vi har snickrat ett soffbord.


Skissen är från min lilla hjärna och vi har betsat träet för att då en sån där skitgammal look som vi tycker är lite trevligt.

Det skall bara till lite gångjärn och småfix och sen är vi klara.
Grymt!

Nästa projekt är fondvägg, vitrinskåp och tvbänk....
Allt ska hemmasnickras!
Jävligt duktiga vi är.

=)

Dr Sheldon Cooper

Just nu har jag funnit att tv serien The Big Bang Theory är väldigt uppfriskande tack vare rollfiguren Sheldon Cooper. Ni som har sett den förstår nog vad jag menar när jag säger att varje grupp borde ha en Sheldon....

Det sociala spelet.

Social samverkan, social kompetens, social interaktion...

Det finns verkligen många ord för förmågan att förstå outtalat språk eller outtalade normer.

Jag är så trött ibland på det sociala spelet och hur alla rättar sig efter det.
I det fallet jag funderar över så är det som att gå kring het gröt.. Jag frågar mig själv, varför gör jag det? Varför bidrar inte jag till att tala klarspråk?

Är jag rädd för att göra någon ledsen? Kan jag ta ansvar för allas känslor hela tiden?
Oavsett kan jag inte göra alla nöjda och jag finner ingen bra kompromiss.
Målet jag har framför mig är stenklart.

Jag börjar mer och mer se att det som gör att olika grupper inte fungerar ihop eller att det blir konflikter och dålig stämning är på grund utav att man inte har samma mål med det man gör eller att man inte har en tydlig GEMENSAM väg fram till målet.

Det är då surdegarna jäser och skitsnacket frodas.

Det är då folk försöker med näbbar och klor kämpa för sin åsikt, ståndpunkt och stolthet.
Om alla bara kunde tala klarspråk, säga hur de känner, var de står och vad man vill.
Att erkänna för sig själv att man kanske inte är rätt person för jobbet / uppdraget eller erkänna för sig själv att man kanske tänkt fel, eller erkänna för sig själv att man är sann mot sig själv... Det finns många sidor av samma mynt verkligen.

Rent krasst så som jag ser på det, kan man inte göra det här så har man stigit av tåget och då missar man ju slutstationen och målet med resan.

Nä. Vad gör jag här? Varför är jag här och vad är mitt mål?
Nu har jag svarat på det i min egna lilla svamliga hjärna och då måste jag vara sann mot mig själv och göra det jag ska.


SVAMMEL SVAMMEL SVAMMEL! Antar att inte en jävel är med mig i mina funderingar....

Det finns inget värre än...

Orättvisor!
Orättvisor är något utav det värsta jag vet. Jag snurrar igång på alla cylindrar när jag hör om någon som utsatts för en orättvisa eller diskriminering.

Såndär har jag vart så länge jag kan minnas och startade min jakt på rättvisa eller mitt försök att göra världen till en lite bättre plats i tidiga skolår genom att bli kamratstödjare. Därefter kom engagemang i elevrådet, ungdomssektionen på ridklubben, elevrådet på gymnasiet osv..

Någonstans efter gymnasiet har jag tappat lite utav mig själv. Den där Josefine som kämpade för rättvisa i stort och smått blev en liten grå mus som möjligtvis pep till ibland.

Först trodde jag att det var för jag blivit vuxen... Först nu inser jag att det var för jag hamnade tillsammans med människor som inte var likasinnade och sakta men säkert hade de brutit ner den egentliga Josefine.

En unge med visioner, engagemang och målmedvetenhet som hela uppväxten blivit uppmuntrad utav lärare, nära och kära kommer in i arbetslivet med buller och bång där åldern i arbetssektorn på människorna var närmare pensionen än tvärtom.

NU förstår jag krocken.
Där kommer jag, blott 18 år och ifrågasätter allt som görs. Saker som inte blev gjorda ifrågasatte jag. Gav förslag på förbättringar och förändringar med utgångspunkt att göra saker bättre, rättvisare och lättare för alla det berörde och jag gjorde ingenting utan att ha förankrat det i fakta eller direktiv uppifrån.

Det som människorna jag mötte såg var antagligen en liten skitunge som kom och styrde och ställde. Jag var säkert skitjobbig. Jag var säkert en pain in the ass... Sakta men säkert bröts jag ner genom skitsnack och kränkningar eftersom det rådande synsättet var;
" Du skall inte under några som helst omständigheter tro att du är något".

I höstas efter 3 år i samma yrke med olika människor tog det stopp.
Jag låg på min soffa och ville inte gå upp. Såg ingen mening med att gå till jobbet då jag bara blev klankad på av arbetskamraterna när jag försökte göra mitt jobb.
(Det fanns självklart dem som inte betedde sig illa mot mig, ingen nämnd ingen glömd)

Jag blev sjukskriven.

Den tiden som inte alls är särskilt länge sedan vill jag aldrig uppleva igen.
Som tur var har jag nära och kära som stöttat upp.. Min älskade D-boy som stått ut med mina fasoner... Som verkligen älskar mig för den jag är.
Som fortfarande finns här när jag är på rätt köl igen.

Jag fick för första gången på tre år tid att bena ut vad jag ville med mitt liv. Vad mitt mål var.. Vad JAG ville.

Jag insåg ganska snart att jag inte passade in där jag var och att jag ville börja plugga.

Började arbeta med lite andra människor och fick bekräftelse på att JAG KAN. Slutade röka. JAG KAN.

Fick små små doser av självförtroende och den rätta Josefine började sakta men säkert komma tillbaka..

Nu kan jag stolt presentera att jag är tillbaka.

Jag kommer aldrig någonsin stå tillbaka för mina övertygelser igen.
Jag kommer aldrig någonsin tillåta någon att kränka mig.
Jag kommer aldrig någonsin rätta mig i något outtalat led om hur man ska bete sig.

Jag ska gå min egen väg.
Det kan jag bara göra genom att följa mitt hjärta och jag kan ju bara hoppas att jag har en hyfsad människosyn och värderingar, det gör det hela lite lättare för mina medmänniskor.

Så, vill du dölja orättvisor eller att du diskriminerat någon?
Låt det inte komma till min kännedom för då kan jag garantera att jag i synar dig i sömmarna och att jag inte ger mig innan jag genomfört det jag anser nödvändigt.

Woop Woop!

Sådär har jag sett ut mer eller mindre halva dagen idag hahahahaha.....

20 kilo

Jag har så många bollar i luften och jag njuter utav det :)
Jag känner mig behövd och då känner jag mig glad i själen, haha.

Idag har jag haft välbehövlig "slappardag" hemma.
Idag har det inneburit sovmorgon till 11, städa, tvätta, vika tvätt, gå igenom papper, styrelsearbete, arbete,surfande, handlande, tömning och skurning av kattlådor, tvätta bilen, handla, laga mat.

Imorgon blir det jobb och på kvällen blir det nog liknande saker det jag gjort idag.

Nu kom några utav D-boys småsyskon. Skall avsluta kvällen med att kolla film med dem :)

Fullt ös medvetslös

Herregud vad det händer grejer!
Igår arbetade jag första gången självständigt på nya jobbet.
Känslan av att gå in på "sitt" rum (nu är ju jag vikarie men ändå), tända lampan, starta datorn och kolla sin post.

Det var faktiskt helt fantastiskt i min lilla hjärna!
Jag är nog en kontorsråtta ända ut i fingerspetsarna.
Det är en sådan enorm tillfredställelse för mig att bli klar med en uppgift. Att bocka av den från listan. Det är helt fantastiskt att sortera papper. Att skapa någon form av ordning i kaos!

I love it!

Morgonstund har guld i mun

Goood morgon.

Somnade halv tre inatt. Hade massor som snurrade i skallen!
Vaknade vid 05.50 och gick upp med D-boy.

Har legat på soffan och slötittat och nu känner jag mig redo för att starta dagen.

Hareeeeeeeeeee!

Ett år sedan du slutade finnas

Idag är det ett år sedan det hemska inträffade.

Trots att vi tiden innan olyckan inte hade någon kontakt så blev jag otroligt ledsen över det du råkade ut för.

Jag mindes allt roligt vi hade. Allt jobbigt vi var med om, men framförallt kände jag hur onödigt vi behandlade varandra på slutet.

Kanske är det så att dem som står en närmast gör ondast att bli sårad av och det var därför det blev som det blev? Oavsett så ångrar jag att vi aldrig han prata innan du försvann.

I början tryckte jag undan sorgen för jag jämförde den med alla andras. Jag kände inte att jag hade rätt till den sorgen jag kände men under året som har gått har jag förstått att du betytt något för mig eftersom jag saknar dig som jag gör.

Att du behövde försvinna för att jag skulle inse det är förjävligt och inget jag kan reparera.

Kommer du ihåg alla minnen vi har? Spakvällarna ? Kontantkortet? När vi var på stora strand och du nästan bröt din jävla fot? När vi gjorde iordning oss för kärleksmiddagen?
Jag minns hur vacker du var och att jag alltid var lite avundsjuk på dig för det. Alla lektioner med specialmatte, du, jag och Mia var ju helt hopplösa!
Kommer du ihåg när vi alltid "glömde kläderna" till idrotten och fick promenera terrängvarvet istället. Jag minns speciellt en gång, det måste vart vår och du och jag diskuterade en kille du träffat och vad ni gjort medans ni kollat på sagan om ringen, hahahaha!
Du var alltid så världsvan och impulsiv. Jag avundades dig för det, för jag skulle alltid vara den ordentliga räddharen.
Jag minns när vi inte längre umgicks och jag hade börjat röka och du såg mig.
Jag undrade då vad du skulle tycka om det.....

I alla fall.. Hoppas du har det bra där du är nu.
Jag skall alltid minnas alla roliga stunder vi hade ihop!

Vila i Frid, Frida så får vi ta igen allt när vi syns igen.

/

Din Josefine a.k.a flygande köttbullen

Hem ljuva hem

Wroooooooooooom

Herregud vad tiden går!
Trodde det skulle bli lugnt nu när jag studerar men icke då. Kul är det i alla fall för nu ägnar jag mig bara åt saker som jag valt själv liksom....

Jag har ett jävla humör dock. Är glad, arg, lycklig, olycklig, förbannad, fnissig. Allt inom loppet av en timme händer detta. Pjuh..

Idag kom lite inredningsprylar jag beställt till vardagsrummet. Ska fortsätta shoppa lite i helgen är det tänkt :)

Nu ska jag slänga mig på soffan och hoppas få bättre tid till att blogga imorgon.

Ingen idiot i andra änden

Det bara slog mig.

Idag har jag vart rökfri i en hel månad! Helt otroligt ju.
JAG ÄR FAN GRYM!

Päron

Sitter på min lilla stol och filosoferar.

Körde bil igår igen för fjärde gången i mitt liv.
För er som känner till trakterna kan jag meddela att jag körde till Sandared och tillbaka. Känner mig overkligt grym på att köra bil nu!

Har studerat. Är klar med inlämningsuppgifterna så nu återstår det att läsa ungefär 500 sidor till nästa onsdag och lära sig det inför tentan. A-A-A-Amazing!

Har sökt ett timjobb till. Blev helt sjukt taggad.. Längesen jag sökte jobb via typ AMS nu.. Har ju sökt och fått mina senaste två anställningar internt och via kontakter innan.
I eftermiddag skall jag till mitt nya första timjobb (haha!) och börja upplärningen inför sommaren. Fint är det!

Häxan surtant

Idag har jag haft sådana jävla humörsvängningar. Har lust att ge någon random person en rak höger bara för att få ur mig lite aggressioner.

Jag är arg av egentligen ingen anledning också. Det är skitjobbigt!

Snokande människor. Människor som kör upp i röven på mig när jag övningskör.
Människor som är ego.

Människor som inte kan unna någon annan någonting. Överordentliga människor.

Duktiga människor. Andra sura människor.

FOLK ALLTSÅ.

Starship

Ni kanske förresten undrade varför jag hämtade ett gammalt fönster?
Det undrade D-boys morföräldrar med.

De har ett gammalt uthus/ladugård där det står hur mycket saker som helst.
Skräp enligt morföräldrarna och en guldgruva enligt mig.

Fönstret ska bli en möbel, så mycket kan jag säga. Det återstår att se om det blir det.

Jag är i skapartagen och har fått med mig Daniel på detta.
Vardagsrummet skall få sig en makeover men eftersom vi också har gått in i spara-läge så har vi stramat åt budgeten så mycket som möjligt.

Jag ska se om jag kan hitta något bättre program än paint att skissa i för en hobbybyggare som jag...

TGIW

Det var rätt lugnt här i bloggen i helgen som gick. Detta beror på att jag för en gångs skull haft typ fullt upp.

Fredagens stalltjänst avslutades med färdigmat och filmtittande med D-boy.
(Film tips ---> Headhunters )

Lördagen bjöd först på inhandlande av förfriskningar, en outfit och nya naglar och därefter övningskörning. Fortsättningsvis besökte jag Borks årsmöte (som gick som planerat) och därefter var det bara hem till Hell och starta förberedelserna för kvällen.

Jag, Ida och Sandra gjorde oss vackra och sen kom D-boy med arbetskamrater och vi förfriskade oss ihop för att sedan ramla ner till lokala puben. Så långt väldigt trevligt men sen blev gamla Josefine och gamle D-boy väldigt trötta och spatserade hem typ efter 20 minuters pubbesök.


Söndagförmiddag avnjöts i soffan till vasaloppet och sedan plockade vi upp ett gammalt fönster hos D-boys mormor och morfar och kvällen avslutades hos bästaste Fredrik och Camilla i Götlaborg.


De bjöd på väldigt god mat och jag höll på att somna i deras soffa ungefär 15 gånger.
(Aldrig suttit i en mer bekväm soffa! Fredrik! Jag håller med dig! Släpp den aldrig och om du mot förmodan gör det så testamentera den till mig! )

Amazing

Alltså, jag pluggar igen och jag får utnyttja mitt ordbajseri till max! Det är helt underbart!

Jag hade verkligen glömt av hur det kändes att sitta och ordbajsa tills du är alldeles tom på sjukt svåra och fancy ord. Jag har byggt upp ett stort förråd de senaste åren märker jag... Inte så ofta jag är i sådana sammanhang att jag får uttrycka mig i de ordsvängarna utan att verka sjukt konstig.

Dagens ordbajsarlista;

1. Miljökonsekvens
2. Psykosocial
3. Verksamhetsetik

Det finaste jag skrivit på länge ;

".... det mest relevanta är att man alltid handlar genomskinligt oberoende av situation och i linje med sin tydlighet i yrkesrollen... "

MUNORGASM!

Inspiration

Mmmba! Jag är inspirerad. Jag vill bygga saker! Måla saker!

Vet inte riktigt i vilken ände jag skall börja bara.
Sist jag kände såhär blev vardagsrummet, hallen och gästrummet målat...

Först och främst skall jag försöka vända min inspiration till städglädje och sen skall jag åka till stallet och snacka en stund med Kola.
Fint det!

Vem är kungen i djungeln?

Den sjukaste sången och tanten någonsin. Vet inte om jag ska skratta eller gråta eller bara panika ur.......

CrazyCrazyCrazyCatLadyLady

Jag har funderat på en sak väldigt mycket det senaste av olika anledningar.

Vad ser folk hos mig? Vad ser de för egenskaper?
Vad tänker ni liksom när ni tänker Josefine?

Jag ser ju mig själv som en rätt trevlig typ.
Jag är rätt omtänksam mot mina vänner och ställer upp till 110% för dem jag bryr mig om.
Jag brukar sträva efter att göra alla nöjda vilket brukar resultera i att jag slår knut på mig själv hundra gånger om innan jag inser att den enda som inte är nöjd är jag själv.

Egentligen är det rätt dumt och jag inser ju att man inte kan göra alla nöjda a.l.l.t.i.d och jag börjar bli bättre på att stå upp för mig själv och mitt eget välbefinnande.

Ibland kan jag ha rätt roligt med min " crazy cat lady " stämpel. Tänker speciellt på alla dem som känner mig väldigt ytligt och som ser mina uppdateringar på FB...
Visst, katter är ju en rätt annorlunda hobby som jag lägger ner en del tid på men jag spenderar inte riktigt vareviga minut på att mata, fota eller gosa med skrällena vilket det antagligen verkar som ibland... haha....

För många är jag kanske typ kattkvinnan Josefine?

Där det finns grodor finns det ormar

Heeeej!





(älskar min grodpyjamas, den gör mig glad!)

Som ett djur, en lycklig lemur

Jag är student på heltid från och med i måndags! Arbetade mitt sista pass på jobbet mellan tisdag och onsdag och nu har jag inget schema där fören i oktober.

Jag pluggar ju distans och kan välja precis när fan jag vill plugga och jobba.
SKÖNT!

Målet är att arbeta som kontorsdrake med administrativa uppgifter och jag tror och hoppas att jag kommer hamna någonstans som spindeln i nätet!

Den aktuella kursen på agendan är "Personaladministration" och det är intressant trots att kursen har det skummaste upplägget jag någonsin skådat och då har jag ändå pluggat distans i 1,5 år innan.

Nä, nu har jag snart pillat med den här nya bloggen mer än jag har studerat denna veckan.
Dags för mer kaffe och sen sätta tänderna i Axel Hymnings obetalda P-bot med övningsföretagets bil!
Aja Baja Axel, det blir löneavdrag för det där!

Uppslagsverk no 1

Lexikon / avkodning

(Kommer med största sannolikhet uppdateras efterhand)


Kattvän = En vän av mänsklig art som är väldigt intresserad av katter, avel och utställning.
Till exempel Twiggie ;


Facebook = Wikipedia förklarar bäst
Facebookande = Uppdatera status, kommentera status, lägga upp bilder osv.
FB = Förkortning av Facebook
D-Boy = Min själsfrände, sambo och sängkamrat Daniel.

Skumbananer i dans

Det allra första inlägget är sådär jobbigt att knåpa ihop...

Den största frågan som jag ställer mig är VARFÖR. Alltid denna fråga.
Varför har jag bestämt mig för att börja blogga igen? Varför vill jag över huvud taget blogga?

Svaret på den frågan är alldeles för omfattande för att besvara om jag vill ha några läsare alls,
så jag tror jag ska försöka ta det kortfattat.

1. Mitt största argument mot facebook-motståndare har alltid varit att jag i princip bara använder det för att ha kontakt med mina kattvänner
Dock har det vart så lugnt på den fronten senaste att jag har övergått till "vanligt" facebookande.
(Enligt D-boy är jag överaktiv på FB och av hans tonfall att döma är det inte något önskvärt).

Konsensus ; Jag behöver dra ner på mitt facebookande och censurera min vardag för de som inte är tillräckligt intresserade av mig för att gå in på min blogg.

2; Jag har fått en lust att skriva, fråga mig inte varför.

3. Jag kommer å det närmaste ha en ansenlig mängd med tid över för massa osammanhängande dravel.

4, Jag har redan glömt av vilka fler anledningar.