Social samverkan, social kompetens, social interaktion...
Det finns verkligen många ord för förmågan att förstå outtalat språk eller outtalade normer.
Jag är så trött ibland på det sociala spelet och hur alla rättar sig efter det.
I det fallet jag funderar över så är det som att gå kring het gröt.. Jag frågar mig själv, varför gör jag det? Varför bidrar inte jag till att tala klarspråk?
Är jag rädd för att göra någon ledsen? Kan jag ta ansvar för allas känslor hela tiden?
Oavsett kan jag inte göra alla nöjda och jag finner ingen bra kompromiss.
Målet jag har framför mig är stenklart.
Jag börjar mer och mer se att det som gör att olika grupper inte fungerar ihop eller att det blir konflikter och dålig stämning är på grund utav att man inte har samma mål med det man gör eller att man inte har en tydlig GEMENSAM väg fram till målet.
Det är då surdegarna jäser och skitsnacket frodas.
Det är då folk försöker med näbbar och klor kämpa för sin åsikt, ståndpunkt och stolthet.
Om alla bara kunde tala klarspråk, säga hur de känner, var de står och vad man vill.
Att erkänna för sig själv att man kanske inte är rätt person för jobbet / uppdraget eller erkänna för sig själv att man kanske tänkt fel, eller erkänna för sig själv att man är sann mot sig själv... Det finns många sidor av samma mynt verkligen.
Rent krasst så som jag ser på det, kan man inte göra det här så har man stigit av tåget och då missar man ju slutstationen och målet med resan.
Nä. Vad gör jag här? Varför är jag här och vad är mitt mål?
Nu har jag svarat på det i min egna lilla svamliga hjärna och då måste jag vara sann mot mig själv och göra det jag ska.
SVAMMEL SVAMMEL SVAMMEL! Antar att inte en jävel är med mig i mina funderingar....
