Tror jag behöver få ur mig lite opassande svordomar. 

JÄVLAR! FITTA! HELVETE! KUKEN! SATAN! FITTIFAN! JÄVLARIHELVETE! 

SATANSJÄVLAFITTIFANHELVETESKUK!

Så, nu har jag var nog med officiellt opassande för ikväll. Nattinatt!

Det senaste har jag börjat se världen och min omgivning på ett helt nytt sätt.

Shit, nästan lite halleluja. (blir nästan lite skrämd över mig själv......) 

Har umgåtts med Mia idag. Det är otroligt befriande. Kan vara helt ärlig och säga obekväma saker utan att behöva förklara vad jag menar. Hon fattar grejjen ändå.  

Tackföre!

Jävlar vad jag rensar i mitt liv alltså och fittifan vad det är skönt.

Good bye alla energikrävande människor.

 Hejdå alla ni som utnyttjat min snäll- och godhet utan att någonsin ge något tillbaka. 

Hejdå alla självupptagna monster! 

Från och med nu är det bra med löjligheter. 

 

 

Pokerboy....

Har suttit och försökt fylla i livintyget. Jag vill inte!

Jag vill inte behöva använda någon livförsäkring! Jag vill inte.

Känslorna som fyller mig när jag tänker på att jag kanske kommer få pengar utbetalt från försäkringen är äckel och enorm sorg.

  Jag vill inte ha några jävla pengar, jag vill ha Juno.

Märks det att jag behöver motivera mig själv? Att se nyttan med en livförsäkring just nu är otroligt svårt. 

Men jag kommer inte få Juno och då ska pengarna jävlarimig komma till nytta. 

Undra om man kan hitta någon forskare som forskar på autoimmuna sjukdomar hos katt? 

Poker behöver en kompis, även om det knappt går att tänka på så är det så. 

Mina två fina små änglar 

 

 

Det finns en sak som jag tyvärr fått praktisk erfarenhet utav under mina knappt 22 år här på jorden.

Man kan aldrig jämföra sorg.

Jag menar, det finns alltid någon som är värre. 

Tänk att i tisdags så förlorade någon säkert sin hund, sitt barn eller hela sin familj.

Betyder det att jag inte får vara ledsen och förtvivlad?

 Jag har sådan lust att gå i svart i ett halvår bara för att markera att jag tänker vara ledsen. Jag tänker vara förtvivlad och jag FÅR vara det. 

Juno var en katt men hon var vår katt och vår familjemedlem. 

Den som en gång till försöker ta ifrån mig min sorg kan ta sig i röven. 

Nu ska jag gå och gråta lite till och snörvla så att mina ögon blir alldeles röda och puffsiga och tills snoret kletas i hela ansiktet! 

 

Det får liksom inte vara sant.. Det var detta som inte fick hända. Det var detta som skulle hända men som inte fick det. 

Juno, Juno, Juno. 

Hon har kämpat och hängt i.. Lurat döden ett par gånger mer än vad en katt borde kunna och ändå kan jag inte förstå att hon inte klarade sig denna gången. Hur sjuk hon än vart har hon alltid lyckats vända det... Just när vi vart på väg att säga att nu vänder det inte... så har det mirakulöst gjort det. Men inte denna gången. 

 Nu var det nog. Nu gick det inte längre.. Att prova att behandla längre vore djurplågeri. 

Någonstans känner man ändå att man inte räcker till när man inte kan rädda sin älskling och det gör så ont rent fysiskt i min kropp när jag tänker på att hon aldrig kommer tillbaka att jag vill kräkas.

Att se henne hos veterinären kurrande och levande och sen stå där och bestämma att "nu får du inte leva mera" det är inte rättvist för oss att behöva ta det beslutet. Ingen skall behöva få ta det beslutet.

Jag fick sådan panik att jag höll på att svimma. Husse var med ända till hon somnade. 

Han fick berätta för mig flera gånger hur det gick till, men jag förstår nog fortfarande inte.

Juno låg i hans famn och kurrade och veterinären gav henne sprutan. Det tog knappt 10 sekunder innan hon var slapp..Veterinären sa att det brukar ta mycket längre tid och att hon måste vart väldigt svag. 

Hon skall kremeras och spridas för vinden. Kanske på samma ställe som Luna. 

Jag försöker säga högt, "Juno är död och kommer aldrig mera tillbaka".

Jag förstår det ändå inte. 

Det är känslostorm i mig just nu. 

Jag blir arg, ledsen, förtvivlad, förbannad och jag vill inget annat än att hon ska komma hem igen. 

Min lilla lopphund.. Junio. Fisen. Ormen. Grisen.. Prinsessan. Divan. Älsklingen..

Vår bebis. 

Sov gott.

Det enda ordet som kommer över mina läppar idag är nej...

Nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej

Dupeliduppdupp!

Senaste inlägget skrev jag 31 mars. Nästan en månad sedan! Tänk vad mycket som kan hända på så kort tid. Atti-Pip har fått flytta tillbaka till sin "riktiga" ägare och det var det som det senaste inlägget syftade på....

Hon har bott hos oss sen förra sommaren och sällan har en katt så snabbt hoppat in i mitt liv och mitt hjärta så fort som hon. Jag och Daniel fick erbjudandet att ta henne på foder och vi kunde bara inte tacka nej eftersom hon typ är drömkatten både i temperament och utseende. Det hela har dock slutat i att D-boy inte tålde henne och att vi i början av april fick ta beslutet att lämna tillbaka henne.

Jag har i alla fall sen sist sysselsatt mig med ungefär samma saker som förr i månaden som gick. Studerat, filosoferat, ifrågasatt.. .Inget nytt på taket så att säga med ett litet undantag.

Helgen efter påsk begav jag mig ner till Malmö för att träffa mina kära fellow crazy cat ladys och heja på Steph när hon gjorde sin examen! Välbehövlig hotellhelg med vännerna!

Dupdupeliduppdupp!