onsdag 25 april 2012

Det får liksom inte vara sant.. Det var detta som inte fick hända. Det var detta som skulle hända men som inte fick det. 

Juno, Juno, Juno. 

Hon har kämpat och hängt i.. Lurat döden ett par gånger mer än vad en katt borde kunna och ändå kan jag inte förstå att hon inte klarade sig denna gången. Hur sjuk hon än vart har hon alltid lyckats vända det... Just när vi vart på väg att säga att nu vänder det inte... så har det mirakulöst gjort det. Men inte denna gången. 

 Nu var det nog. Nu gick det inte längre.. Att prova att behandla längre vore djurplågeri. 
Någonstans känner man ändå att man inte räcker till när man inte kan rädda sin älskling och det gör så ont rent fysiskt i min kropp när jag tänker på att hon aldrig kommer tillbaka att jag vill kräkas.

Att se henne hos veterinären kurrande och levande och sen stå där och bestämma att "nu får du inte leva mera" det är inte rättvist för oss att behöva ta det beslutet. Ingen skall behöva få ta det beslutet.

Jag fick sådan panik att jag höll på att svimma. Husse var med ända till hon somnade. 

Han fick berätta för mig flera gånger hur det gick till, men jag förstår nog fortfarande inte.

Juno låg i hans famn och kurrade och veterinären gav henne sprutan. Det tog knappt 10 sekunder innan hon var slapp..Veterinären sa att det brukar ta mycket längre tid och att hon måste vart väldigt svag. 
Hon skall kremeras och spridas för vinden. Kanske på samma ställe som Luna. 

Jag försöker säga högt, "Juno är död och kommer aldrig mera tillbaka".
Jag förstår det ändå inte. 

Det är känslostorm i mig just nu. 

Jag blir arg, ledsen, förtvivlad, förbannad och jag vill inget annat än att hon ska komma hem igen. 
Min lilla lopphund.. Junio. Fisen. Ormen. Grisen.. Prinsessan. Divan. Älsklingen..

Vår bebis. 


Sov gott.













3 kommentarer:

  1. Jag skickar miljoner kramar till dig! Juno har det bra nu. Hon har fått träffa Luna igen. Fina fina Juno!

    SvaraRadera
  2. Finaste vackraste underbaraste Juno :'( Du har gett henne det bästa livet hon kunnat ha haft, hon har haft det toppen hos er. Så mycket ni har kämpat för henne är det inte så många andra som skulle ha gjort. Hon har vart lycklig hos er. Nu får hon återigen träffa Luna, och hon kommer att ha det bra nu, utan sjukdomar.
    Bamsekramar till både dig och Daniel <3 <3

    SvaraRadera
  3. Fina fiina Junokatten. Usch!! tårarna satte sig i ögonvrån när jag läste detta. Tänker massor på Er, Nu får det väl ändå vara bra med motgångar för Er del??
    Många Tröstekramar. Anna & Cats!

    SvaraRadera